Jag valde tidigt att jag till utställningen ville arbeta med människors boende situationer runt om i världen.I mina arbetsprover kan man se början på arbetet med Payatas ( Manila) och Favelas ( Rio de Janeiro). Två platser i världen där yttre faktorer styr en stor del av livet.
Favelas ,Upprensning och BOPE
”BOPE” Pistolen är gjuten i porslin med gjuten silveravtryckare. BOPE är en specialstyrka som går in i favelan och gör upprensningar då och då.
Lite bilder från mina utställningskompisar
Strax innan vernissaget.
Hjärtlig kommunikation av Matilda Gustavsson
Silverkanna ”pip” av August Happ
”Jordens ursprung” Paula Kerekes
”Online” Jenny Persson
”Önskebrunn” Lisa-Maria Tjärnstig
Vi är sex stycken, fyra keramiker och två från metall från leksands folkhögskola som gjort en slututställning på Dalarnas museum Jobbet inför utställningen startade redan i höstas med att leta efter utställningsplats. Det visade sig inte vara det enklaste. Om man vill ha utställning i Stockholm som vi tänkte först är det bra att ha framförhållning. Det var väntetider runt ett år på flera ställen. Vi skickade info om vår tänkta utställning och bilder från våra arbeten runt till flertalet gallerier i Stockholm och Falun. Samtidigt sökte vi stipendium från ett antal fonder. Det är inte billigt med utställning.I början gick det segt och vi började nog misströsta lite. Men ungefär samtidigt fick vi tre utställningplatser, varav ett var på götgatspuckeln i stockholm. Av de tre kändes ändå Falun museum bäst.
Mycket ska ordnas även om vi fick hjälp med mycket såsom vernissagekort och afficher. Museet står för försäkringar och transport och kontakt med press inför pressrealese. Det var skönt i arbetsprovstider. Däremot så hade vi jobb som bilder till vernissagekortet, podiumbygge, planering av vernissage och middag efteråt . Ordna talare mm mm
Vi valde Fragment- delar av oss som arbetsnamn inför utställningen och vi har tolkat det på många olika sätt. Barndom, bitar av världen, utvalda objekt från utbildningstiden, minnen. mm
En av sakerna jag skulle ställa ut var min Odd molly kopp. Jag höll på att göra ett kakfat och en mjölkkanna som skulle höra till när förfrågan om utställningen dök upp. Inga problem det borde jag hinna tänkte jag. Jag hade redan gjort två fat så ett tredje skulle inte va några problem att få till. mjölkkannan hade jag efter ett flertal missöden med handtaget äntligen gjort klar. Jag skulle bara glasera. Även om jag tycker att jag gjorde en grundlig dokumentation av oddmolly koppen så visste jag inte vilket recept jag använt mig av för att få fram det blå mönstret ( syns på oddmolly bilden).Jag hade hunnit göra två glasyrtester som gick med i den första reduktionsugnen för att få klarhet i saken. Saken var den att den andra reduktionsugnen skulle sättas igång onsdagen innan utställningen. Ugnen skulle bli klar någon gång på torsdag kväll. Sedan skulle jag på något sätt få ihop mitt trevåningskakfat. Jag hade planerat att ha armeringsjärn som stång och svetsa på brickor som stöd för kakfaten. Bara det att jag aldrig hade svetsat innan. Nåväl inget att göra jag glaserade mina fat och skulle glasera min mjölkkanna. Handtaget gick sönder igen….för fjärde gången och nu gick det inte att göra något åt saken längre. Jag förberedde mig så gott jag kunde inför mitt första svetsäventyr . Rådgjorde och fick massa praktiska tips av snälla metallare om allt från slipning av armeringsjärnet till borrning av hålet i brickorna jag klippt till. Jag försökte mig på att rosta brickorna med citronsyra så de skulle passa med armeringsjärnet bättre.Det blev torsdag och timmarna gick. Runt tio tiden kunde jag äntligen öppna ugnen och plocka ur mina saker. Det första jag konstaterade var att mina saker fått en helt annan färg än kopparna fast jag använt mig av samma glasyr, och samma glasyrblandning som förut. Det var märkligt. Klockan var alltså runt tio och jag skulle svetsa för första gången i mitt liv nästa morgon skulle allt vara klart och nerpackat så det var nu som gällde. Som tur var så fick jag massa hjälp av A som visade mig hur man gjorde och även svetsade ihop mestadels av konstruktionen fast jag gjorde en del själv också. Jag hann.
Bilden är från utställningen, hann inte ta någon bild innan, och på faten ligger smycken som två av metalleleverna gjort.
Jag valde att ha med fyra saker till utställningen på vägverket. Två av sakerna var färdiga och jag kände mig lugn att hinna göra klart de två andra. Vi kan börja med
STADEN
Har jag hållit på med länge, sen förra året. Jag har ett tidigare inlägg som heter en av 180. Ursprungstanken var att bitarna skulle gå att flyttas. Uppgiften var att täcka en yta och eller göra en utsmyckning till någon offentligt plats . Jag hade funderingar om att sätta in lego i lerbitarna så man kunde bygga med dom på en legoplatta. Jag ville göra en utsmyckning som betraktaren kunde ändra på själv. Lego har sina begränsningar, förutbestämda pluppar att bygga på med samma avstånd. Magneter kändes bättre. I somras ordnade jag magneter som sen visade sig vara alldeles för svaga. Jag ville inte riktigt ge upp tanken och bitarna behövde oavsett magneter eller inte något att fästas på. Med hjälp av A från metall klippte vi till en järnplåt på 60X65 cm. Jag ville behandla plåten på något sätt så den blev mörk. Om man värmer järn så blir den svartmen det var inget bra alternativ för mig eftersom den slår sig . Spissvärta hade fungerat ifall plåten var rostig men det skulle jag inte hinna få till innan utställningen. Det finns något som heter blue gun som man använder till vapen som man kan stryka som fanns att köpa någonstans i mora. Fast resultatet blev för blåsvart. Det fick bli sprayfärg.
Så var det det här med magneterna. Jag behövde starka och relativt små magneter Det skulle kosta runt 1200 kr för 200 magneter visade det sig, en stor summa för en inte allt för rik student. Jag insåg att jag inte skulle ha råd. Så det fick bli Pl 400 och fastsättning direkt på plattan. Tiden gick jag satte inte fast bitarna det var en och en halv vecka kvar innan utställningen. Då bestämde jag mig…. Jag skulle ha magneter. Hittade ett tyskt företag som kunde leverera 300 magneter för 560 kronor inte illa. Skulle jag hinna. Först skulle det ta 2-3 bankdagar innan de fått pengarna och sen 3-4 dagar att leverera. Jag beställde dem på onsdagen och fredagen därpå var det utställningsdags lite tajt om tid. Det blev onsdag de kom inte ,det blev torsdag de dök inte upp det blev fredag och vi skulle packa ihop oss och åka.Jag gick förbi posten i skolan precis innan vi skulle iväg och precis då sorterades dagens post och mina magneter hade kommit. Hurra! Vi svängde förbi posten påväg mot Borlänge. Jag öppnade paketet och insåg de var för små. Det behövdes två på varje bit för att inte bli vickiga och jag hade bara 300. Så det blev inga magneter för mig. Men det blev en stad ändå.
Vägverket i Borlänge vände sig till skolan och undrade om vi ville ställa ut hos dom. Det jobbar ca 1000 människor där och de har en konstförening som är aktiv och köper in konst årligen. Jag tyckte det lät som en perfekt första utställning, som en genrep inför slututställningen. Nu var lokalen ordnad och de stod för försäkringen. Ändå var det en hel del praktiska saker som behövde ordnas. Vi var sammanlagt nio stycken som var med blandat från keramik metall och bokbinderi. Eftersom det var så kort tid inpå utställningstiden hade vi inte något gemensamt tema utan tog de saker som vi hade eller som vi kände att vi skulle hinna klart. Vi gick igenom vad vi ville ställa ut försökte göra en första ihopsättning av våra saker så vi kunde beräkna montrar och få en liten överblick om vad vi hade och vad som skulle kunna passa ihop. Sen var det praktiska saker som monter nermontering podiumletning, ihopskrivning av presentation av oss alla mm. Mer jobb än man kan tro.
Det är på tal om att vi andraårselever i kermiken och metallen ska ha en utställning i Stockholm till våren. Ett stort men lärorikt projekt som vi ska hålla i själva. Om två dagar ska jag ha skrivit tre rader som beskriver min keramik och mitt sätt att arbeta. Förslag mottages tacksamt.
Recept:
En cellulosa blandningsflaska, fem läskburkar, sex värmeljus, två proppar, en lamphållare, en baked bean burk, två vitaminrörslock, en leksakslerutpressarmojäng, lite sladd, gammalt porslin, några platta järnstänger, kartong, några spillbitar frigolit. Sätt i hop med massa limpistolslim. Foga mellan keramikspillrona. Spraya med lackfärg några varv. Maska av hur du vill ha det innan. Färdigt!
Kanske inte världens mest hållbara konstruktion, men roligt var det och bara den klarar sig över utställningen så är jag nöjd.
Nästa fredag är det dags för utställning på Leksands kulturhus. Temat är ”bättre begagnat”. Vi får använda oss av vilka material vi vill och göra precis vad som helst. Allra först var jag överförtjust i uppgiften, det är precis sånt här jag älskar. Skrot, gamla verktyg, järnaffärer är bland det bästa jag vet. Men jag kom inte på något. Ahhh!!!! Som tur är har man klasskamrater…. vi pratade lite runt uppgiften och då föll allt på plats. Bara att ut och leta. Gick till skolan återvinningsplats och plockade åt mig. Jag skulle ju självklart göra ett ånglok. Det enda som kommer vara nytt på loket är sprayfärgen och fogen. Idag har jag suttit i ångorna av färgen hela dan fast varvat lite med t-röd. Måste ta och köpa mig en mask. Hoppas bara nu att allt håller ihop. Jag har iaf fått en ny vän sen i går, fröken limpistol är guld värd.
