Det där med att sälja.

Jag stötte för en tid sedan på ett egentligen rätt trevligt problem. Någon ville köpa det jag gjort. Det var då jag insåg att jag nog mest gjorde saker för mig själv, utan ens en tanke på att sälja dem. Inget pris hade jag och det var två köpare på samma sak. Visste inte hur jag skulle prissätta och jag var inte så säker på om jag verkligen ville sälja mina små ”mufflor” jag tycker ju om dom. Jag insåg att jag nog ändå inte kan spara på allt jag gör så jag sålde dem, visserligen till ett underpris i andra klasskamraters ögon. Men de kom till en bra människa iaf. Fast jag saknar dom en stor smula.

Inser att om jag någonsin ska ha en minsta chans att leva en liten del på keramiken så måste jag slipa väldigt mycket på mina affärskunskaper.

Aaah för lerminne och vinklar

Varför ska det va så svårt med tekannor? En tekanna består av kropp pip lock och handtag ska det va så svårt. Locket ska passa vilket kan vara lite krångligt eftersom den ibland krymper mer än kroppen. Helst ska locket ha låg tyngpunkt eller något slags lås för att inte ramla av när man häller. Pipen ska skäras på ett bra sätt så att det inte droppar längst kannan när man häller och dessutom vara över kanten på kannans hål så inte teet kommer ut ur hålet i kannan i stället för pipen. Trycket i pipen ska vara perfekt så teet kommer i lagom stril. Drejränder inuti pipen kan förstöra teets bana. Dessutom så har leran minne och drar sig ibland tillbaka så pipen blir alldeles sne. Men det vet man inte innan. Sen kommer man till handtaget det ska sitta så man inte bränner sig och även befinna sig så att tungdpunkten kommer rätt. Nu till det allra svåraste alla dessa förhoppningsvis funktionabla bitar ska vara snygga ihop. Så vad gör man?Min fantastiska lärare säger gör en tekanna om dagen så lär du dig. För mig tar det tre dagar, alltså det tar tre dagar att göra en tekanna. Har iaf lyckats dreja tio pipar i kväll. Känner mig stolt.