Matlådans fortsättning

Som synes finns inte locket med på bilderna. Det har varit en del krångel med att få till det. Jag är inne på mitt tredje försök nu, de andra två har spruckit. Eftersom leran kryper när den torkar är det inte allför lätt att göra ett nytt och eftersom jag dessutom valt att göra lådan lite bucklig för att få en välanvänd känsla så försvåras det ytterligare. Nu har jag iaf mitt tredje lock som är skröjbränt så jag kan sandpappra till det sista så att det förhoppningsvist passar som handen i handsken.

Matlådan

Vi fick en uppgift runt begreppet måltid och under genomgången pratades det om att se måltiden ur ett historiskt perspektiv, det första som dök upp i mina tankar  var min egna historia min barndom. Varje vardag lagade pappa maten och varje vardag fylldes matlådan. Den enkla aluminium lådan  som varje tidig förmiddag värmdes på i värmeskåpet på ett bygge någonstans i Stockholm. Matlådan står för mer än bara ett kärl för mattransportering och förvaring för mig. Den har ett större värde än så. Den rymmer på ett stort symbolvärde, barndomens trygghet och vardagsrealism men för mig är den även en symbol för klasstillhörighet. Den är ett av de ting som varit och fortfarande är viktigt för mig

Dåtidens matlåda var gjord i aluminium och passar inte dagens samhälle, de flesta värmeskåpen är numera utbytta mot mikrovågsugnar.  Jag ville åstadkomma en matlåda som bär på samma känsla som den för mig klassiska i aluminium. Jag villeäven att den skulle ha fler möjligheter i form av uttagbara insatser (lådor i olika storlekar för att kunna åtskilja mat från varandra eller tex ta ut lådan med sallad innan man värmer på sin matlåda)

Startade med snabba och väldigt enkla skisser.

Den lilla staden

Biten är ungefär 10×14 cm och ska få befinna sig inuti ett skal, en av ”snökulorna”. Jag håller på  att försöka hitta en metod att göra sen sån tunn vägg som möjligt som samtidigt ska lyckas hålla sig relativt rund. Provar att arbeta med porslinspapperslera  som går att kavla riktigt tunt samtidigt som man får den där vita sköra känslan efter bränning som jag är ute efter. Vet ännu inte hur mycket  den krymper  i bränningen eller ifall porslinspappersleran slår sig lika lätt som vanligt porslin gör.  Vet inte heller hur öppen kulan ska vara.  Har gjort små miniatyrer  och fotat dom för att få ett hum om hur och om man uppfattar formen olika beroende på hur sluten den är. Har ännu inte riktigt bestämt hur jag ska göra med ev glasyr. Men jag har gott om tid.

Compact reality

När jag gjorde såkärlen för trångbodda för ett tag sedan så dök bilder från filmen gudsstad och bostadsområdet ( favelas) som allt utspelar sig i upp i huvudet. Jag visste att jag på något vis ville jobba vidare med det. Jag ville visa det ordnade kaoset i själva arkitekturen samtidigt som jag vill spegla levnadsvillkoren. Så jag började med att skissa ett utsnitt från området. Skissen hängde länge länge på väggen innan det hände något.Jag kom på vad jag ville göra när det spelades en jullåt på radion. Tyckte det var lite väl tidigt och började fundera på all hysteri och vad julen brukar innebära för mig. Familje filmer med mirakeltema och snöfall i slutet var det som först dök upp. Sen kom snökulan, den som man skakar in i tanken. Självklart är det en sådan ”staden” ska befinna sig i.

Samtidigt kom jag på att jag vill visa på skillnaderna i vårt samhälle och andras. Har som plan att göra ytterligare två ”snökulor” en som visar på ett av våra lyxproblem compact living och en som visar hundratusentals människors verklighet i Manila nämligen de som lever på payatas, en gigantisk soptipp.

Oddmolly kopparna nästan nästan färdiga

Det tog ett tag innan de blev klara att brännas, men de gick i den sista bränningen inför sommmaren.

Den andra koppen är ännu inte färdig, dekalmönstret ska på. Den röda underglasyren blev inte röd som synes men jag gillar den ändå. Blomman blev mer åt det gammelrosa hållet fast dovare men det gör inget det heller.

I-landsproblem & planteringskärl för trångbodda

Fick en uppgift att göra 10 planteringskärl. Tyckte från början att jag inte riktigt fick några ideèr som jag ville jobba med. Jag började fundera och det släppte när en klasskompis visade vad hon höll på med, ytterligare en orsak till att det släppte var det allmänna rådet till klassen att göra 20 snabba profilskisser. Nu kommer min tankekedja efter att jag fastnat lite för ett av skissförslagen.

En någorlunda förklaring….Från farmors hus på berget  ( Bamse såklart) kom jag att tänka på filmen ”guds stad” som utspelas i Rio och deras slumkvarter (favelas). Husen ligger i något slags ordnat myller ner i sluttningarna mot den finare delen av staden. Här i västvärlden har vi inte samma bostadssituation som i Rio utan vi brottas med trångboddhet ”I-landsway”. Med compact living lösningar och smarta förvaringslådor. I många av mina skisser återkom tanken att kärlen var sammankopplade som ett pussel eller som en del av varandras form.

Så resultatet….

Tanken är att man sår kryddor i torvbricketter, fröna söker sig mot ljuset och skotten tar sig ut genom hålen. Sedan kan man plantera om dom i samma hus. Tanken är att man då sätter för hålet med en inplastat bild. Har två olika lösningar på bildfastsättning som jag ska ta och testa när de är brända och klara. Husen är stapelbara och har hål i botten. Får ta och provköra dom när det blir så säsong.

Robot

Ofärdiga lerskisser till min kommande robokopp . Under sommaren har en tanke legat och grott till sig efter en mycket fin diskussion med två av mina vänner från fhsk. Tanken är att Robotorna ska möta oddmolly kopparna i ett gemensamt projekt. Mer om det när jag är mer på det klara hur jag ska formulera mig. Tanken och meningen finns i huvudet och det jag kan säga hitills är att det förhoppningsvis kommer att mynna ut i ett fotomontage och att det rör vår statiska syn på form färg och könstillhörighet.

kraaasch!

 

Det allra sista skulle bara skrapas och fixas, Jag lämnade min skulptur för natten. Nästa dag hade den nästan halverats i storlek den andra halvan låg på golvet i en massa bitar. Det var lite hårt. Bestämde mig för att vara med på utställningen ändå.

 

Tålamod

Det bestämdes att vi skulle ha en utställning med våra saker på gräsmattan här utanför i nästa vecka, det ska ringas lite lokalpress men i övrigt ska det vara rätt lättsamt. Sakerna som inte ska brännas kommer att få stå och vittra sönder där på gräsmattan. Tror det kan bli rätt spännande att se formerna falla sönder.

Jag har jobbat en hel del under helgen. Det började med att en del av skortsstenen brutits av så det var bara att ta tag i och långsamt bygga upp igen. Sedan har jag skrapat och skrapat och skrapat. Bort med alla ojämnheter och fram med formen. Det är ett evighetsjobb om man vill. Beroende på vilken vinkel man står i och hur ljuset faller så ser man nya saker som måste ordnas. Tålamod behövs. Förhoppningsvis kan jag sätta ihop det två delarna i morgon och skära upp ett hål, om nu inte delarna är för torra eller för blöta så allt kollapsar. Sen ska allt penslas med kaolin är planen. Vi får se var det hamnar.

 Innan skortstenen bröts av

större och större

Det gäller att ha rikligt med tålamod när man bygger, lerkorvarna ska läggas på i rätt tillfälle annars kan formen säcka ihop.

Den runda formen visade sig vara riktigt klurig att få till den säckar gärna och bildar ett häng vid övergången mellan den raka stommen och den runda formen pga att leran under inte var tillräckligt torr eller att man inte har bearbetar upp leran lugnt och metodiskt hela vägen runtom. Dessutom så öppnar sig formen när man ”kavlar upp den”

Maghäng

Det finns en del räddningar man kan ta till när formen sticker iväg Man trycka i hop kanten så det bildas rynkor som man ser på bilden, eller så kan man krama i hop formen. Stödförband av tyg är en annan lösning.

Det här är alltså början på mitt bygga stort projekt. Jag gjorde en tre sekunders skiss som mest är för att förklara för läraren vad jag tänkt mig. Tanken är att det ska likna en utomhusgrill i formen med en rund ”grill kammare” och så kommer den skruvade skorststenen så småningom