Redovisning musik och form

 

När det kommer till redovisning så får man använda sig av det man har oavsett om allt gått ”fel” på vägen och sakerna är trasiga. Man får försöka göra det bästa av situationen helt enkelt. En sak som blir tydlig när man börjar ställa upp sina saker i ett annat rum än verkstaden och på podium som i detta fallet är att man plötsligt ser saker man inte sett förut, vad som känns bra och vad man kunde gjort annorlunda. Egentligen borde man ställa upp sina saker  på en annan plats oftare och låta dom stå ett tag.  Särskilt när man jobbar med saker som ska fungera i grupp tänker jag. Man vet inte riktigt hur dom samspelar vilka avstånd som krävs vilka storlekar som egentligen fungerar ihop förrän man verkligen ställer upp allt som man först tänkt och utvärderar vad man ser.

Eftersom mina djur blev så ljusa så försvann dom på det vita podiet samtidigt ville jag förtydliga deras plats på något sätt som att de var utvalda från en stor massa . Tanken är ju att de ska vara anonyma och vem som helst. Först tänkte jag ställa djuren på grå eller svarta kvadrater, men det kändes dystert och passade inte ihop med låtens naivitet och min grundtanke.  Valde  sen färger som inte anses vara lika seriösa som svart eller grått. Färger som är lite drömlikt fluffiga på  något sätt

Kon i mitten , som gick mest sönder  i skröjbränningen, har  jag använt som glasyrprov. Jag ville få fram en matt grå glasyr på kon  och en rosa blank inuti.  När den kom ut ur ugnen så tyckte jag verkligen inte om den det blev inte matt och den rosa blev lite för skarpt rosa, men när jag tog upp den till rummet så var det plötsligt något litet i den som tilltalade mig. Det var i samspel med de andra djuren som det kändes rätt bra och när jag klippte till pölen där önskningen rinner ut kändes det ännu bättre i magen.

Inte särskilt helt

Förutom det uppenbara  att den inte höll, alls, så blev engoben väldigt väldigt ljust grå, hade tänkt mig en lite mörkare ton. Dessutom så var det som jag befarade engoben går att skala av på vissa ställen.

Mullvaden, vad kan man säga en fin sprängning i alla fall.

Här är pingvinen. Ser ut som att den har någon slags binda av den tunna sorten, inte riktigt vad jag tänkt mig . Jag var osäker om den kunde stå eftersom jag fick bygga på benen när resten av pinvinen låg ner. Den är lite vinglig men står gör den. Lejonet inuti kändes  för stor.

Lite hets

I den andra delen av  vår kurs musik och form så har vi haft Tina Reuterberg som gästlärare och  även som  personlig handledare  i våra  egna arbeten. Så makalöst mycket energi var det länge sedan jag stötte på. Hon är en kvinna som bär på tusen ideer och tankar och allt går med en rasande fart. Väldigt inspirerande. Huvuddelen av kursmomentet har bestått av engober och glasyrtester, men också en stor del diskutioner kring våra  egna arbeten , allt från presentation till storleksval till glasyr till referens material.

Efter första handledningen  så hade jag bla  kommit fram till att se vad som händer om jag bygger större och vad storleksförhållandet gör med min ursprungside. Så jag började bygga på min pingvin.  Jag märkte rätt snart att jag inte hade kontroll på storleken när jag började ringla upp den. En annan sak som jag kom på att jag kanske borde tänkt lite innan.  Hur skulle jag bygga? den skulle stå upp på två korta i jämnföreslevist mot kroppen tunna ben. Hur bygger man utan att formen kollapsar. Ett ytterligare problem jag stötte på var att jag från början helt hade förträngt bendelen. Jag hade börjat bygga någonstanns  på nederdelen av magen så hur skulle jag förena bendel och magdel? Sen blev jag sjuk.

Två veckors sjukdom passar inte riktigt in i en keramikers liv, kanske inte inte i någons egentligen.  Snälla klasskamrater har försökt hålla mina saker vid liv så de inte torkar ihop för mycket .  När jag kom tillbaka så låg jag långt efter Jag skulle hinna göra klart pingvinen , engobera alla djur som egentligen dom också behövde finputsas innan, sen skulle de hinna torka innan skröjbränningen. Det är just den tiden, tork och bränningstiden, som man ofta glömmer bort i sina planeringar har jag märkt.  Det blev lite hetsigt kan man väl säga. Jag blandade till en engobe med 1 % järnkromat som  skulle bli ljusgrå och valde att spraya på den. Fick under tiden höra att just kvidinge leran som jag valt att arbeta med på mina smådjur inte riktigt uppskattar engobe utan  att engoben gärna lossnar. Dessutom så är kvidinge leranav den känsliga sorten och sprängs och har andra roligheter för sig.

kombinationen kvidingelera och lite för hetsigt  arbete + lite för kort torktid kändes som inte en allt för trygg kombo.

Körde ett låååångt uttorkningsprogram för att vara på den säkra sidan.

 

Så vad hände….

Delredovisning -musik och form

Vi har haft delredovisning i  musik och form uppgiften .

Jag berättade mina tankar för gruppen och ställde de frågor som jag funderat över och hur jag kommit fram till mina val av lösningar på uppgiften . Exempelvis var sitter önskningar vilken färg har önskningar.  För mig sitter önskningar någonstans mellan magen och bröstet. Jag hade funderingar på att  trycka bilder av önskningarna först och pplacera i hålen men jag kände att en tre dim miniskulptur mer skulle kännas som en levande önskning. Ett tryck skulle kännas mer som att det tillhörde en databas, hjärnan och inte hela kroppen.

Glasyr val var annat som togs upp. Har bestämt mig för att göra dom anonyma, de är vem som helst i sin grupp så jag tror i nuläget att de ska få vara matt grå/vita  och önskningarna ska vara mer klara och ha en färgstarkare glasyr/engobe/underglasyr.

En av sakerna  som gruppen tog upp var hur jag hade presenterat dom, hur de var uppställda på bordet. Beroende på hur jag ställer upp dom så säger de olika saker. Avstånden mellan dom  och grupperingar är viktiga när man jobbar på det här sättet har jag insett. Det behövs en femte  för att få till en gruppkänsla. Man uppfattar grupper lättare om de är ojämnt antal.

Så det blir minst en till.

Musik och form

Vi skulle välja ett musikstycke och jobba utifrån det.

Jag valde låten treehugger av Antsy Pants  för att den är enkel i dess framförande men samtidigt får i gång mina tankar om oss, djuret människan

   “In the sea there is a fish  a fish that have a secret wish, a wish  to be a big cactus with a big flower on it “

Första tanken var vår förmåga som männsika att alltid sträva framåt, utvecklas. Ibland försöka bli någon man inte är.

Andra tanken som  jag kände mer för var viljan att FÅ önska att man är någon annan  eller rätten att få vara den man egentligen är trots att det utifrån sett ses som en orimlighet. Det behöver inte  enbart bara vara rena kroppliga önskningar utan det kan även  gälla ens personlighet, sexuella identitet, Politiska åsikter eller värderingar. Alla de gånger man önskar att man va den man egentligen är.

Satt och skissade och gjorde mer eller mindre förståliga skisser. Hur visar man på en gömd önskan? I en av skisserna var det ett hål i djuret som att det fattades en bit av den. Så fick det bli för att se önskan behövs ett inblickshål. Men var sitter då önskan? Huvudet, magen , hela kroppen?

Här är iaf kon mullvaden och noshörningen en bit på väg.