Huskropp- skal
Jag fascineras av hus rent konstruktionsmässigt, men även för att huset i sig ses som en bärare av trygghet, något som anses vara något av grunden till en människas trygghet.
Huset bär på väggar en huskropp som förvarar människors liv och känslor inom sig, en avgränsning mot omvärlden där utanför. Huset bildar en egen svär att leva i med egna regler och förmåner.
Samma väggar kan vara en barriär en otrygghet och rymma på en persons hela livöde som döljs från omvärlden
Hus kan gömma hemligheter, hus kan vara ett gömställe.
Huset kan vara en ren människoförvaring utan några som helst estetiska tankar när det uppkom, för människorna inuti kan det handla om överlevnad. Huset kan och är ofta en statussymbol ett tecken på vem man är eller vill vara.
Det mesta jag gör nu blir hus eller tar upp levnadsvillkor. Både i keramiken och skisserna till bilden. Så varför just nu och varför överhuvudtaget. Jag vet inte riktigt men promenaderna på söder i min barndom där alla hus som pappa byggde visades upp kan nog ha en viss del i det hela och antagligen också osäkerheten inför framtiden, var ska jag bo var ska jag hamna.
