Hus hus hus

Huskropp- skal

Jag fascineras  av hus  rent konstruktionsmässigt, men även för att huset i sig ses som en  bärare av trygghet,  något som anses vara något av grunden till en människas trygghet.
Huset bär på väggar en huskropp som förvarar människors liv och känslor inom sig,  en avgränsning  mot omvärlden där utanför. Huset bildar  en egen svär att leva  i med egna regler och förmåner.
Samma väggar  kan vara en barriär en otrygghet  och rymma på en persons hela livöde som döljs från omvärlden
Hus kan gömma hemligheter, hus  kan vara ett gömställe.

Huset kan vara en  ren människoförvaring utan några som helst estetiska tankar när det uppkom, för människorna inuti kan det handla om överlevnad. Huset  kan och är ofta  en statussymbol ett tecken på vem man är eller vill vara.

Det mesta jag gör nu blir hus eller tar upp levnadsvillkor. Både i keramiken och skisserna till  bilden. Så varför just nu och varför överhuvudtaget. Jag vet inte riktigt men promenaderna på söder i min barndom där alla hus som pappa byggde visades upp kan nog ha en viss del i det hela och antagligen också osäkerheten inför framtiden, var ska jag bo var ska jag hamna.

Arbetssätt

Något jag verkligen har fått hjälp med och  funnit under utbildningen är ett sätt att arbeta som passar mig.

Utbildningen är upplagd så att vi får uppgifter av många skilda slag. Vi får många olika ingångar till att lösa uppgiften och den blir löst på lika många olika sätt som det finns personer i klassen.

Ett exempel, den här veckan fick vi en uppgift om att göra ett kärl för vatten ett för vin och ett för te.

Vi fick även tre olika metoder som skulle vara med eller iaf provas på under uppgiften.Drejning, extruder/hänkelpress dvs man pressar fram olika delar ur en slags lerpress som man kan göra egna schabloner till i metallverkstaden om man behöver.  Den sista var en metod där man sågar ut en form ur tex en spånplatta kavlar ut lera och hänger ner leran i hålet som då får hålets form man gör två av dessa former som man bygger ihop.

Målet beövde inte vara att kanna skulle fungera, som sagt lika många lösningar som personer i klassen

Till arbetssättet då

Först massa enkla snabba skisser. Jag gav mig själv ett ord och  40 minuter och gjorde runt 30 stycken skisser. Sen valde jag ut fyra stycken jag tyckte om och gjorde små lerskisser de är runt 5-6 cm höga

De behöver inte vara perfekta enligt mig  utan är mest för ett stöd för vidare arbete. Man får större överblick på hur man egentligen vill ha det , det är stor skillnad på enkla platta skisser och något i 3d. Dessutom får man ideer hur man rent praktiskt man kan genomföra det och vilka ytterligare saker man bör tänka på som idet här fallet exempelvis vilken sorts fals jag vill ha till locket .

När man sedan tar kort på  sina småskisser så ser man ännu mer vad man sedan vill och vad man  vill ändra på. Exempelvis så tyckte jag inte om kannan längst ner till höger  pga av stortleksförhållanderna som inte alls stämmer med skissen. Jag tänker inte ödsla tid på att göra en ny liten lerskiss men jag kommer ha det i åtanke när jag sätter igång med den större riktiga varianten.

Idag har jag börjat med pansarkannan längs nertill vänster.  Får se hur den blir tillslut.

Matlådans fortsättning

Som synes finns inte locket med på bilderna. Det har varit en del krångel med att få till det. Jag är inne på mitt tredje försök nu, de andra två har spruckit. Eftersom leran kryper när den torkar är det inte allför lätt att göra ett nytt och eftersom jag dessutom valt att göra lådan lite bucklig för att få en välanvänd känsla så försvåras det ytterligare. Nu har jag iaf mitt tredje lock som är skröjbränt så jag kan sandpappra till det sista så att det förhoppningsvist passar som handen i handsken.

Matlådan

Vi fick en uppgift runt begreppet måltid och under genomgången pratades det om att se måltiden ur ett historiskt perspektiv, det första som dök upp i mina tankar  var min egna historia min barndom. Varje vardag lagade pappa maten och varje vardag fylldes matlådan. Den enkla aluminium lådan  som varje tidig förmiddag värmdes på i värmeskåpet på ett bygge någonstans i Stockholm. Matlådan står för mer än bara ett kärl för mattransportering och förvaring för mig. Den har ett större värde än så. Den rymmer på ett stort symbolvärde, barndomens trygghet och vardagsrealism men för mig är den även en symbol för klasstillhörighet. Den är ett av de ting som varit och fortfarande är viktigt för mig

Dåtidens matlåda var gjord i aluminium och passar inte dagens samhälle, de flesta värmeskåpen är numera utbytta mot mikrovågsugnar.  Jag ville åstadkomma en matlåda som bär på samma känsla som den för mig klassiska i aluminium. Jag villeäven att den skulle ha fler möjligheter i form av uttagbara insatser (lådor i olika storlekar för att kunna åtskilja mat från varandra eller tex ta ut lådan med sallad innan man värmer på sin matlåda)

Startade med snabba och väldigt enkla skisser.

Utställningsstress del 2 Odd and broken

En av sakerna jag skulle ställa ut var min Odd molly kopp. Jag höll på att göra ett kakfat och en mjölkkanna som skulle höra till när förfrågan om utställningen dök upp. Inga problem det borde jag hinna tänkte jag. Jag hade redan gjort två fat så ett tredje skulle inte va några problem att få till. mjölkkannan hade jag efter ett flertal missöden med handtaget äntligen gjort klar. Jag skulle bara glasera. Även om  jag tycker att jag gjorde en grundlig dokumentation av oddmolly koppen så visste jag inte vilket recept jag använt mig av för att få fram det blå mönstret ( syns på oddmolly bilden).Jag hade hunnit göra två glasyrtester som gick med i den första reduktionsugnen för att få klarhet i saken. Saken var den att den andra reduktionsugnen skulle sättas igång onsdagen innan utställningen. Ugnen skulle bli klar någon gång på torsdag kväll. Sedan skulle jag på något sätt få ihop mitt trevåningskakfat. Jag hade planerat att ha armeringsjärn som stång och svetsa på brickor som stöd för kakfaten. Bara det att jag aldrig hade svetsat innan. Nåväl inget att göra jag glaserade mina fat och skulle glasera min mjölkkanna. Handtaget gick sönder igen….för fjärde gången och nu gick det inte att göra något åt saken längre. Jag förberedde mig så gott jag kunde inför mitt första svetsäventyr . Rådgjorde och fick massa praktiska tips av snälla metallare om allt från slipning av armeringsjärnet till borrning av hålet i brickorna jag klippt till. Jag försökte mig på att rosta brickorna med citronsyra så de skulle passa med armeringsjärnet bättre.Det blev torsdag och timmarna gick. Runt tio tiden kunde jag äntligen öppna ugnen och plocka ur mina saker. Det första jag konstaterade var att mina saker fått en helt annan färg än kopparna fast jag använt mig av samma glasyr, och samma glasyrblandning som förut. Det var märkligt. Klockan var alltså runt tio och jag skulle svetsa för första gången i mitt liv nästa morgon skulle allt vara klart och  nerpackat så det var nu som gällde.  Som tur var så fick jag massa hjälp av A som visade mig hur man gjorde och även svetsade ihop mestadels av konstruktionen fast jag gjorde en del själv också. Jag hann.

Bilden är från utställningen, hann inte ta någon bild innan, och på faten ligger smycken som två av metalleleverna gjort.

utställningsstress eller nä inte alls del 1

Jag valde att ha med fyra saker till utställningen på vägverket. Två av sakerna var färdiga och jag kände mig lugn att hinna göra klart de två andra. Vi kan börja med

STADEN

Har jag hållit på med länge, sen förra året. Jag har ett tidigare inlägg som heter en av 180. Ursprungstanken var att bitarna skulle gå att flyttas. Uppgiften var att täcka en yta och eller göra en utsmyckning till någon offentligt plats . Jag hade funderingar om att sätta in lego i lerbitarna så man kunde bygga med dom på en legoplatta. Jag ville göra en utsmyckning som betraktaren kunde ändra på själv. Lego har sina begränsningar, förutbestämda pluppar att bygga på med samma avstånd. Magneter kändes bättre. I somras ordnade jag magneter som sen visade sig vara alldeles för svaga. Jag ville inte riktigt ge upp tanken och bitarna behövde oavsett magneter eller inte något att fästas på. Med hjälp av A från metall klippte vi till en järnplåt på 60X65 cm. Jag ville behandla plåten på något sätt så den blev mörk. Om man värmer järn så blir den svartmen det var inget bra alternativ för mig eftersom den slår sig . Spissvärta hade fungerat ifall plåten var rostig men det skulle jag inte hinna få till innan utställningen. Det finns något som heter blue gun som man använder till vapen som man kan stryka som fanns att köpa någonstans i mora. Fast resultatet blev för blåsvart. Det fick bli sprayfärg.

Så var det det här med magneterna. Jag behövde starka och relativt små magneter Det skulle kosta runt 1200 kr för 200 magneter visade det sig, en stor summa för en inte allt för rik student. Jag insåg att jag inte skulle ha råd. Så det fick bli Pl 400 och fastsättning direkt på plattan. Tiden gick jag satte inte fast bitarna det var en och en halv vecka kvar innan utställningen. Då bestämde jag mig…. Jag skulle ha magneter. Hittade ett tyskt företag som kunde leverera 300 magneter för 560 kronor inte illa. Skulle jag hinna. Först skulle det ta 2-3 bankdagar innan de fått pengarna och sen 3-4 dagar att leverera. Jag beställde dem på onsdagen och fredagen därpå var det utställningsdags lite tajt om tid. Det blev onsdag de kom inte ,det blev torsdag de dök inte upp det blev fredag och vi skulle packa ihop oss och åka.Jag gick förbi posten i skolan precis innan vi skulle iväg och precis då sorterades dagens post och mina magneter hade kommit. Hurra! Vi svängde förbi posten påväg mot Borlänge. Jag öppnade paketet och insåg de var för små. Det behövdes två på varje bit för att inte bli vickiga och jag hade bara 300. Så det blev inga magneter för mig. Men det blev en stad ändå.

Utställnings förberedelser

Vägverket i Borlänge vände sig till skolan och undrade om vi ville ställa ut hos dom. Det jobbar ca 1000 människor där och de har en konstförening som är aktiv och köper in konst årligen. Jag tyckte det lät som en perfekt första utställning, som en genrep inför slututställningen. Nu var lokalen ordnad och de stod för försäkringen. Ändå var det en hel del praktiska saker som behövde ordnas. Vi var sammanlagt nio stycken som var med blandat från keramik metall och bokbinderi. Eftersom det var så kort tid inpå utställningstiden hade vi inte något gemensamt tema utan tog de saker som vi hade eller som vi kände att vi skulle hinna klart. Vi gick igenom vad vi ville ställa ut försökte göra en första ihopsättning av våra saker så vi kunde beräkna montrar och få en liten överblick om vad vi hade och vad som skulle kunna passa ihop. Sen var det praktiska saker som monter nermontering podiumletning, ihopskrivning av presentation av oss alla mm. Mer jobb än man kan tro.