Den lilla staden

Biten är ungefär 10×14 cm och ska få befinna sig inuti ett skal, en av ”snökulorna”. Jag håller på  att försöka hitta en metod att göra sen sån tunn vägg som möjligt som samtidigt ska lyckas hålla sig relativt rund. Provar att arbeta med porslinspapperslera  som går att kavla riktigt tunt samtidigt som man får den där vita sköra känslan efter bränning som jag är ute efter. Vet ännu inte hur mycket  den krymper  i bränningen eller ifall porslinspappersleran slår sig lika lätt som vanligt porslin gör.  Vet inte heller hur öppen kulan ska vara.  Har gjort små miniatyrer  och fotat dom för att få ett hum om hur och om man uppfattar formen olika beroende på hur sluten den är. Har ännu inte riktigt bestämt hur jag ska göra med ev glasyr. Men jag har gott om tid.

Compact reality

När jag gjorde såkärlen för trångbodda för ett tag sedan så dök bilder från filmen gudsstad och bostadsområdet ( favelas) som allt utspelar sig i upp i huvudet. Jag visste att jag på något vis ville jobba vidare med det. Jag ville visa det ordnade kaoset i själva arkitekturen samtidigt som jag vill spegla levnadsvillkoren. Så jag började med att skissa ett utsnitt från området. Skissen hängde länge länge på väggen innan det hände något.Jag kom på vad jag ville göra när det spelades en jullåt på radion. Tyckte det var lite väl tidigt och började fundera på all hysteri och vad julen brukar innebära för mig. Familje filmer med mirakeltema och snöfall i slutet var det som först dök upp. Sen kom snökulan, den som man skakar in i tanken. Självklart är det en sådan ”staden” ska befinna sig i.

Samtidigt kom jag på att jag vill visa på skillnaderna i vårt samhälle och andras. Har som plan att göra ytterligare två ”snökulor” en som visar på ett av våra lyxproblem compact living och en som visar hundratusentals människors verklighet i Manila nämligen de som lever på payatas, en gigantisk soptipp.